Har känslan av att det pratas och skrivs allt mer om Gravel inom cyklingen och att det då uppstår frågor om vad sin egentligen är skillnaden mellan gravel och klassisk mountainbike – eller cross-country (XC) som det också kallas. Och det är inte så konstigt, för det finns flera likheter, men också några viktiga skillnader som påverkar både känslan och utrustningen man använder.
Cross-country MTB är det jag började med. Det handlar om att cykla i skog och teknisk terräng, ofta på slingrande stigar med rötter, stenar, branta partier och tvära kurvor. Det är intensivt, kräver mycket fokus och snabb reaktion – och det är just det som gör det så roligt. Man tränar både kondition och teknik, och det är lätt att få upp pulsen även på kortare rundor.
Gravel, å andra sidan, är mer inriktat på långa distanser på grusvägar, skogsbilvägar och mindre asfaltssträckor. Det är en cykling där man kan hålla ett jämnare tempo, trampa på i många mil och låta tankarna vandra medan benen jobbar. Många som cyklar gravel har särskilda gravelcyklar – en slags hybrid mellan landsvägscykel och MTB. De har lite bredare däck än en racer men är lättare och snabbare än en MTB, och ofta med en mer bekväm geometri för längre turer.
Men för min del har det inte känts nödvändigt att skaffa en gravelcykel. Jag har redan en MTB och en racer, och att lägga till ännu en cykel i samlingen – bara för att få till de där långpassen på grus – har inte känts motiverat. Min hardtail-MTB funkar alldeles utmärkt för gravel-liknande turer. Visst, det rullar inte lika lätt som en gravelhoj, men komforten, mångsidigheten och att jag redan är van vid cykeln gör att det känns helt rätt. Och jag får dessutom ett riktigt bra träningspass när jag trampar långt på grusvägar i Västmanland eller runt någon MTB-destination där lederna kopplar ihop byar och naturmiljöer.
Så även om gravel är ett begrepp som vuxit snabbt och fått en egen typ av cykel kopplad till sig, tycker jag att man ska tänka mer på typen av cykling än prylarna. Det viktiga för mig är att få njuta av naturen, jobba upp konditionen och uppleva nya vägar – oavsett om jag sitter på en gravelcykel eller min trogna MTB.
