MTB-skydd

När jag är ute och cyklar MTB – oavsett om det är en lugn tur i skogen eller en mer teknisk runda i ett bikepark – tänker jag alltid på skyddet. För mig är det en självklar del av cyklingen, inte bara för att följa regler utan för att jag vill kunna fortsätta njuta av sporten i längden, utan att skada mig i onödan.

Vid vanlig stigcykling har jag alltid hjälm, handskar och ofta ett lättare ryggskydd. Hjälmen är såklart grundläggande – den sitter på varje gång jag sätter mig på cykeln, punkt slut. Men även handskar är viktigare än man tror. De ger grepp, skyddar vid vurpor och håller händerna bekväma under längre turer. Ryggskyddet har jag börjat använda mer konsekvent på senare år – det är en investering jag inte ångrar. Det skyddar ryggraden om man skulle landa illa eller tippa bakåt, något som faktiskt inte är helt ovanligt i teknisk terräng.

Men det är framför allt vid downhill jag verkligen går ”all in” med skyddsutrustning. Där är riskerna helt andra – farten är högre, hoppen större och marginalerna mindre. Då är det fullface-hjälm som gäller, tillsammans med ryggskydd, armbågsskydd, knäskydd och ofta bröstskydd. Det kan kännas mycket, men så fort man susar ner för ett spår med rötter, stenar och drops i hög hastighet, känns det bara logiskt. Jag har sett för många som slarvat med skydd och fått betala priset, vilket bara förstärker min övertygelse.

Jag ser det lite som bilbälte i en bil – man hoppas att man aldrig ska behöva det, men om olyckan är framme vill man ha gjort allt man kan för att skydda sig. MTB är en fantastisk sport med frihetskänsla, adrenalin och naturnärvaro – men den har sina risker, och då är rätt skydd en självklar del av helheten för mig.