Jag tillbringade en vecka i Norge för att testa olika områden för MTB, och det blev en resa fylld av både utmaningar och fantastiska naturupplevelser.
Preikestolen/Jörpeland
Vid Preikestolen fick jag verkligen känna på höjdskillnader som jag inte är bortskämd med hemma i Västerås. Att kämpa sig uppför långa backar för att sedan få susa nedför var både jobbigt och otroligt roligt. Den enda uppmärkta MTB-led jag hittade i närheten var en kort stig vid Dalen Stigcykling, men tack vare Trailforks kunde jag hitta fler sträckningar att prova. Alla var inte helt cyklingsbara för mig, men jag upptäckte en hel del fina stigar och grusvägar. Framför allt bjöd området på otroliga vyer över fjorden, vilket gjorde varje tramptag värt mödan.
Stavanger
Jag gjorde också en utflykt till Stavanger där jag tog en tur längs småvägarna vid Atlanten. Det var ingen speciell MTB-led, men ibland är det skönt att bara rulla på asfalt i bra tempo och njuta av utsikten över havet. Det blev en fin kontrast till den mer tekniska cyklingen i bergen.
Farsund
I Farsund i södra Norge hittade jag en anläggning med tre uppmärkta MTB-leder – grön, blå och röd. De var ganska korta men roliga och lätt kuperade. Lederna var välbyggda och tydligt markerade, så det var enkelt att hitta runt. Från anläggningen fanns också en grusad stig som ledde ut till en vacker sandstrand. Efter några kilometer på cykeln var det svårt att motstå frestelsen att hoppa i vattnet. Trots att havet var kallt var det fantastiskt skönt med ett bad efter cyklingen.
Arendal
Sista stoppet på resan blev Arendal, där jag via lite googlande fått nys om ett område med många MTB-leder. Väl på plats visade det sig stämma – och som bonus fanns även fina motionsspår som erbjöd ett avbrott från rötter och stenar. Här var lederna väl skyltade, men inte på det sätt jag är van vid från Sverige. Istället för rundbanor med tydliga namn och svårighetsgrader fanns här runt 30 olika avsnitt med egna namn, och informationen om svårighetsgrad fanns bara på hemsidan. Jag fick helt enkelt pröva mig fram, men ganska snabbt lärde jag mig vilka stigar som passade min nivå bäst.
Sammanfattningsvis var det en vecka med väldigt fin cykling i Norge. Naturen och vyerna är svårslagna, men jag insåg också att vi i Sverige är bortskämda med många MTB-anläggningar som har väl uppmärkta leder och tydlig information direkt i terrängen. Personligen tycker jag att det är skönt att kunna följa skyltar ute i naturen istället för att hela tiden behöva navigera via en karta i en app. Trots det var resan ett äventyr jag gärna gör om – Norge bjuder verkligen på MTB-upplevelser utöver det vanliga.
