Det ljusnar för Leksand

Det är inte bara kvällarna som blir ljusare efter vintermörkret, rapporterna om ekonomin för Leksands IF har gått från svarta krigsrubriker till något som kan liknas vid en ljusning. Kampen för överlevnad är väldigt långt ifrån över men lagets segertåg på isen tillsammans med allt fler positiva signaler gör att fansen får hopp och energi att tillsammans kämpa vidare. Några av den senaste veckans ekonomiska ljusglimtar var följande:

  • Insamlingskampanjen Nybygget har passerat 3,5 miljoner insamlade kronor och håller fortfarande uppe tempot med runt 600 000 per vecka,
  • Enligt uppgifter från alla möjliga håll kommer rekonstruktionen gå igenom och klubben minskar därmed sina skulder med 50 miljoner kronor.
  • Daladerbyt i Globen gav en miljon kronor i vinst för Leksand
  • NHL-kontraktet för Filip Forsberg ger klubben 1 462 000 kronor i utbildningsbidrag
  • Kvalserieplatsen är i princip klar vilket borde ge mellan 6-10 miljoner i biljettintäkter
  • Försäljning av 100 000 aktier ska inbringa minst 2 miljoner till Leksands IF
  • En rapport från Rubin Research visar att LIF-turismen drar in 133 miljoner per år
  • En serieseger är inom räckhåll vilket ger 200 000 kronor från hockeyallsvenskan

Är det bara Leksand?

Att Leksands IF på vissa håll med varierad sanningshalt och konstiga vinklingar får utstå stort hat och förakt från övriga hockeysverige är skadligt  för varumärket och lite ovant för klubbens fans men det skapar en vi-mot-dem-känsla som inte bara är av ondo. Att Leksands IF under lång tid varit oerhört misskött är nog alla rätt överrens om men att på många verkar det som om att klubben är den enda som fått hjälp från kommunen och skulder nedskrivna. Lite snabb efterforskning visar dock att så inte alls är fallet:

Varför ska spelarna sänka sin egen lön?

Att Leksands spelarlöner delvis är helt vansinniga är det som fått bära all skuld för klubbens usla ekonomi. Att en spelare som Gabriel Karlsson varje år kostar klubben över 2 miljoner kronor är galet. Många skriker på att spelarna ska visa klubbkänsla och sänka sina löner. Det är en vacker tanke men om men ser till de 10 dyraste spelarna, dvs Karlsson, Raffl, Timander, Moe, Kapstad, Hurtubise, Rönnberg, Bergenström, Svedberg och Ryno  så är det väl de två borlängegrabbarna Karlsson och Bergenström som kan anses varit tillräckligt länge i klubben för att med sin status kunna avkrävas att visa hjärta för klubben. Och av Jensa och Gabbe har den förstämda både på och utanför isen visat en kärlek till klubbmärket som ingen någonsin kan och ska ifrågasätta.

Resterande gäng i lönetoppen ihop med Pelle Prestberg är spelare som lockats till Leksand med stor hjälp av en sedelbunt som endast funnits i ledningens drömmar. Att vi på läktaren intalar oss att det är en så stor ära att bära den blåvita tröjan inför oss att lönen spelar mindre roll är även det en vacker men väldigt väldigt naiv tanke. Visst kan Leksands fans underlätta värvningar men i de kringflackande hockeyarbetarnas liv är Leksand bara ett steg i karriärer på väg uppåt eller neråt. Med spelare som till exempel Timander, Prestberg och Karlsson fanns det säkert elitserieklubbar med i budgivningen och då är blev det väldigt dyrt för Leksand att få en signatur på kontrakten. Jag anser att avtal är till för att hållas och det är inte den enskilde spelarens fel att de har höga löner. Om någon erbjuder dig en lön på 50 000 i månaden är det nog ingen som skulle tacka nej och bara vilja ha 30000 i månadslön. Här ligger allt ansvar på sportchefen som erbjuder lönerna och på styrelsen som gett sportchefen en lönebudget klubben inte haft råd med.

Varför den stora hyllningen av Tommy Salo?

Många leksandsfans ger Tommy Salo ett oerhört beröm för sitt jobb som sportchef men jag är inte alls lika imponerad. Visst har det blivit lugnare i den tidigare galna spelaromsättningen, från 44 spelare 09/10 till 20 spelare 12/13, och visst har Salos spelartrupp presterat bra på isen men det beror inte bara på Tommys geniala arbete. Om man ser vilka spelare som kommit in efter det att Tommy tog över som sportchef den 1 januari 2011 så ser man att av truppens åtta dyraste spelarna är det bara Erik Moe som var i klubben när Tommy flyttade till Dalarna. Att ha en lönebudget på cirka 650 000 kronor i månaden för 7 spelare är en nivå som få, om ens någon, annan sportchef i hockeyallsvenskan ens är i närheten av. Att just Erik är den som varit absolut sämst under de senaste åren är dock kanske ett tecken på att Tommy i alla fall kan hitta kvalité, även om det är för stora kostnader. Den i mitt tycke mest prisvärda värvningen är den av Johan Ryno, men den gjordes ju med väldigt god insyn i tidigare kontraktsförhållande via Tommys tidigare uppdrag i Orsarshamn.

Beror alla problem på spelarlönerna?

Men allt är inte bara spelarlönernas fel. En väldigt stor del i den ekonomiska ruin som Leksand nu försöker resa sig ur uppstod i de storslagna planerna med en förvisso fantastisk men ytterst dyr hemmahall. Den byggnad som 2005 invigdes under namnet Ejendals Arena kostade 120 miljoner, heter numera Tegera Arena och har en årlig driftskostnad på runt 12 miljoner kronor. Till att börja med så utgör ju de 120 miljoner en stor del av de skulder på 150 miljoner som klubben nu har samlat på sig.  Att jämföra med andra klubbar i allsvenskan är inte helt enkelt då det finns en stor mängd olika upplägg gällande äganden, fördelning av intäkter från restauranger och kiosker samt fram för allt skick på arenor men några jag hittade var:

Vad ÖHK och DIF utöver matchhyran betalar för träningstider hittade jag ingen info om vilket även det gör det svårt att jämföra. Ingen av de ovanstående klubbarna äger sin egen arena vilket gör att de helt eller delvis missar intäkter för försäljningen i arenan. Det gör även att försäljningen av reklamplatser begränsas om arenan som i Djurgårdens fall delas med ett annat elitlag. Men till exempel VIK har både intäkter från skyltreklamen samt även pengar in från arenanamnssponsring och restauranger via sin ägarandel i Rocklunda sport och event

För att summera det hela är Tegera en arena som i seriens endast överträffas av Malmös i fråga om skick, komfort, utrymmen och möjligheter men kostnaden är väldigt svår att motivera och beslutet om arenabygget togs av grupp med totalt storhetsvansinne under en tid då en egen arena enligt ”alla” var framtiden. Att äga sin egen arena är en bra affär de 26 dagar per år det är match men resterande 339 dagar är det inte en lika bra affär.

Banken äger huset

Flertalet husägare brukar ju skämtsamt säga att det egentligen är banken som äger deras hus då det är väldigt få svenskar som kan köpa ett hus utan att ta lån. I snitt lånas det 800 000 per bostad och  i Sverige finns det över 1250 miljarder kronor utlånade i bolån. Att man genom att äga sitt hus eller bostadsrätt får en skuld till en bank ses som helt naturligt och ingen skriker då om att man är på väg att gå i konkurs. Problemet för Leksand IF är dock att klubben byggt ett slott till en kostnad som skapat lån i en omfattning klubben inte kan hantera. Att sedan marknaden för vidarförsäljningen av arenor  i princip är helt obefintlig är både en nackdel och en fördel. Nackdelen är att möjligheten att sälja arenan till en extern aktör nog är helt omöjlig då ingen vill ta risken att äga en arena utan att ha garantier på långvariga intäkter. Klubbens ekonomi och oklara serietillhörighet i kombination med relativt liten möjlighet till andra inkomstbringande evenemang gör ju inte en försäljning lättare.

Svarte petter

Klubbens enda lilla fördel med detta är att Leksands sparbank som sitter på den riktiga Svarte Petter i detta genom lån och pant inte på något vis vill ta över en arena med en driftskostnad på 12 miljoner per år och med ett division 3 lag som enda möjliga hyresgäst. Att Leksands sparbank antagligen kommer göra kreditförluster på ett tiotals miljoner är självklart tråkigt men en naturlig del av en banks verksamhet och  egen riskhantering. Banken var tidigt inblandade i tankarna med byggandet av arenan och borde insett att detta var ett högriskprojekt i den större skolan. Värre är det då för de i många fall små företag som levererat produkter och tjänster till en klubb som många även stöttar via sponsring och som tack nu endast får 25% betalt för alla fakturor. I en för övrigt tuff tid kan detta drabba företagen hårt och här hoppas jag att de företag som drabbas av rekonstruktionen får rejäl uppmärksamhet av klubben så att alla fans får veta vilka de är och på så vis kan betala tillbaka genom att i största möjliga mån handla från dessa företag.

Vad är en kommuns uppgift?

Enligt Rubin Research undersökning är bara 23% av besökarna vid en leksandsmatch boende i kommunen. Med det nuvarande snittet på 4940 innebär det 1136 leksandsbor per match vilket kan tyckas vara extremt lite. Det man dock lätt glömmer är att det i kommunen bara bor 15 181 personer vilket gör att Leksands IF 31 gånger per år har ett arrangemang som besöks av 8 % av kommunens invånare. Jag tar tacksamt emot tips på evenemang i andra kommuner som är i närheten av dessa siffror. Sedan är det ju självklart oerhört olika syner på om detta motiverar de miljoner klubben årligen får av kommunen men det är ju till stor del en fråga som de röstberättigade leksandsborna var fjärde år kan påverka.

14/2 2013

Det är när detta skrivs enbart 5 dagar kvar till dagen som alla leksandsfans ser fram emot med blandade känslor. På alla hjärtans dag, av alla dagar, i Mora Tingsrätt, av alla städer, meddelas beskedet som innebär en snabb och smärtsam död eller ett fortsatt liv som även det är långt ifrån smärtfritt. MEN som innebär att hoppet ändå finns och att ytterligare en ljusning kan ses i det ekonomiska mörkret.

Tobias Barkskog
Medlem, nybyggare, aktieägare och supporter till Leksands IF

Relaterade inlägg

  • Leksands IF på Twitter Det sociala mediet twitter är liksom alla andra platser fyllde av personer och organisationer relaterade till Leksands IF. Det enklaste sättet att för den stolta hockeyklubben från dalarna är att följa #lifse och #leksandsif. Men vill du känna av den riktiga känslan och samhörigheten kan du följa personer om skriver om Leksands IF.
  • Spelarlönerna i Leksand Med tanke på att klubben nu genomför en rekonstruktion blev spelarlönerna i Leksand publika. De dyra spelare som har utgående kontrakt och jag anser inte ger valuta för pengarna är Gabriel Karlsson, Eric Moe, Joonas Rönnberg, Johan Svedberg, Pelle Prestberg, Mattias Timander och Mark Hurtubise.
  • Tankar om Leksands IF Som leksandssupporter är man rätt härdad vid turbulens och kaos men de sista dagarna har varit mer kaosartade än vanligt. Igår lämnade Leksands IF in en ansökan om företagsrekonstruktion till tingsrätten i Mora. För att få lite koll och dela med mig av mina tanken så bjuder jag här på mina tankar och funderingar.
  • #madsbödker på Twitter Använder du twitter och följer en del hockeyintresserade personer har du knappast missat att det ploppar ut en hel del inlägg under hashtagen #madsbödker under de senaste veckorna. En del ställer sig nog undrade varför en dansk back i Leksands hockeylag taggas in i så många inlägg.
  • Leksands speldatum i SHL-Kvalet 2015 Datumen när Leksands IF spelar sina matcher i kvalet till SHL 2015/2016 är nu klara. Speldagar som brukar passa leksandspubliken gör att jag både tror och hoppas på enbart slutsålda hemmamatcher. Laget behöver allt stöd de kan få i detta kval där så oerhört mycket står på spel. Åka ut nu med de nya reglerna för uppflyttning, en ekonomi som redan nu nog är rätt dålig och 20 miljoners tapp i TV-pengar kan komma att göra det till en ny lång period i hockeyallsvenskan.

Ämnen: , , , , , ,