Efter några års uppehåll var det nu åter dags för två dagar med downhill på MTB. Denna gång besökte jag tillsammans med familjen Krogh Järvsö Bergscykel Park i natursköna Hälsingland. Anläggningen rekommenderas varmt för den som gillar downhill. Hela vistelsen var grymt bra, allt från boende och mat på Bergshotellet till leder och personal i backarna. Enda besvikelsen var det åskoväder som svepte förbi och stängde liften under dryga timmen men det kunde ju inte anläggningen lastas för. Att de inte vill ha folk i en sittlift om blixten slår ner har jag full förståelse för.
Downhill
Downhill är en helt annan upplevelse än traditionell crosscountry (XC) – och något jag verkligen fastnat för som ett spännande komplement till min vanliga MTB-träning. Det är fartfyllt, intensivt och fullt av adrenalin. Jag har haft förmånen att testa downhill på flera platser: Hafjell i Norge, Åre, Gesunda, Järvsö, Sälen och Säfsen. Alla har sina unika karaktärer, men gemensamt är att de bjuder på rejäla höjdmetrar, byggda leder och ett riktigt kul cykeläventyr.
Det som framför allt skiljer downhill från crosscountry är både utrustningen och stilen. I downhill tar man liften upp – och sen handlar allt om att ta sig ner. Cyklarna är byggda för att klara tuff terräng i hög fart: de är tyngre, har mer dämpning (både fram och bak), kraftigare bromsar och en geometri som är anpassad för att ge stabilitet i branta nedförsbackar. Med andra ord – det är inte samma hoj man kör några mil skogsstig med på helgen.
Skyddsutrustningen är också betydligt mer omfattande. När jag kör downhill använder jag alltid fullface-hjälm, ryggskydd, knä- och armbågsskydd och handskar. På vissa ställen hyr man dessutom en hel skyddsutrustning om man inte har egen. Det är en självklarhet – för även om lederna är välbyggda och anpassade för olika nivåer, så går det snabbt, och krascher kan hända.
Det som gör downhill så kul är kombinationen av teknik, fart och känslan av att flyga nedför berget. Man blir bättre ju mer man vågar släppa på, men också ju mer man lär sig att läsa terrängen och hitta rätt linje. Hafjell sticker ut som en favorit för mig – både för sin längd och variation – men Järvsö och Gesunda är riktigt bra alternativ inom Sverige, med tydligt graderade leder och liftar som gör det enkelt att hinna många åk på en dag.
För mig har downhill blivit ett sätt att utmana mig själv på nya sätt, samtidigt som det är en skön kontrast till XC där uthålligheten sätts på prov. Oavsett om det är nybörjarvänliga leder eller mer avancerade hopp och drops – så är känslan efter ett riktigt bra åk svårslagen.