Vibe coding

I min nuvarande roll kodar jag väldigt lite, men jag har följt hur konceptet vibe coding vuxit fram och blivit allt mer populärt. Vibe coding kan beskrivas som ett sätt att snabbt bygga upp en känsla och en upplevelse av en digital produkt, utan att vara bunden av kraven på att koden ska vara optimerad, skalbar eller ens särskilt strukturerad. Det handlar om att, med så få hinder som möjligt, visualisera en idé i ett tidigt skede. Man lägger fokus på att användaren – oftast beställaren eller produktägaren – ska kunna ”känna” produkten, snarare än att se ett perfekt fungerande system.

Uppkomsten av vibe coding är nära kopplad till de utmaningar som ofta finns i utvecklingsprojekt: långa kravlistor, abstrakta specifikationer och en kommunikativ klyfta mellan beställare och utvecklare. I många fall vet beställaren ungefär vad de vill ha, men inte hur det ska uttryckas i form av flöden, interaktioner och visuella komponenter. Utvecklaren å sin sida behöver tydliga riktlinjer och exempel för att undvika att bygga något som senare behöver göras om. Här uppstår behovet av en snabb, billig och flexibel metod att testa idéer i praktiken – och det är här vibe coding har sin styrka.

Processen med vibe coding är ofta mycket iterativ och pragmatisk:

1. Idén fångas – man tar det konceptuella från diskussioner, skisser eller spontana möten.
2. En snabb prototyp kodas – utan att bry sig om ”fult” kodhantverk, bara för att snabbt få något klickbart.
3. Visuell och interaktiv feedback – beställaren får testa och ge omedelbar respons.
4. Justeringar görs i realtid – ofta direkt under mötet eller samma dag, så att känslan och energin behålls.
5. Underlag skapas för riktig utveckling – prototypen dokumenteras och används som en visuell kravspecifikation.

Syftet med MVP i vibe coding

När man pratar om MVP (Minimum Viable Product) i traditionell produktutveckling handlar det ofta om att bygga den minsta möjliga produkt som faktiskt kan lanseras och användas av kunder. I vibe coding är MVP-begreppet något förskjutet – här syftar det på att snabbt skapa den minsta möjliga version av en produkt för att förmedla känsla och koncept, inte för att lanseras. Denna MVP behöver inte fungera fullt ut i backend, ha alla funktioner eller vara byggd på rätt teknisk arkitektur.

Målet är att:

• Ge beställaren något konkret att reagera på. Ord och skisser kan vara missvisande, men en klickbar prototyp är svår att misstolka.
• Minska kommunikationsgapet. Genom att skapa en gemensam förståelse tidigt minskar risken för omfattande omarbetningar.
• Spara tid och pengar. Istället för att utveckla ett helt system som sedan behöver ändras, investerar man i en snabb prototyp som guidar det fortsatta arbetet.

Jag ser tydligt hur vibe coding kan bli en viktig bro mellan idé och färdig produkt. Genom att skapa något snabbt, billigt och visuellt engagerande kan man förankra visionen hos beställaren, testa interaktioner i realtid och undvika missförstånd som annars kan kosta månader av utvecklingstid. För mig är det inte bara ett trendigt begrepp – det är en metod som adresserar ett av de största praktiska problemen i utvecklingsprojekt: att översätta vision till tydliga, gemensamma och handlingsbara krav.