TL;DR

När jag rör mig på forum, bloggar eller sociala medier stöter jag ofta på uttrycket TL;DR, som står för Too Long; Didn’t Read. För mig har det två tydliga användningar, beroende på sammanhang.

Ibland används TL;DR som en kommentar för att markera att en text är alldeles för lång för att man orkat läsa den. Jag har själv både sett och använt det så – lite som ett sätt att säga: “Det här var för mycket, jag hann inte ta mig igenom allt.” Det kan vara ärligt menat, ibland lite skämtsamt, och i vissa fall också en smått kritisk pik mot den som skrev inlägget.

Men TL;DR har också en mer konstruktiv funktion, som jag uppskattar ännu mer: det används för att ge en kort sammanfattning av en lång text. Ofta lägger författaren själv in en TL;DR i slutet av sitt inlägg, där de kokar ner det viktigaste till ett par meningar. Jag ser det som en service, både till mig själv och till andra, eftersom det gör det lättare att snabbt förstå kärnan i texten. Om sammanfattningen fångar mitt intresse kan jag sedan läsa hela inlägget.

Jag tycker det är fascinerande att samma lilla uttryck kan fylla två roller – dels en kommentar om textens längd, dels en hjälp för att göra den mer tillgänglig. I nätkulturen blir TL;DR därför både ett skämtsamt sätt att påpeka “för långt, läste inte” och ett praktiskt verktyg för att navigera i informationsflödet.

Personligen gillar jag när någon inkluderar en egen TL;DR‑sammanfattning, för det hjälper mig att snabbt avgöra om texten är värd min tid. Samtidigt skrattar jag ibland när jag ser det användas ironiskt, som en överdriven reaktion på ett inlägg som kanske inte ens är särskilt långt.

För mig symboliserar TL;DR den balans vi alla försöker hitta på nätet: vi vill både hinna ta del av mycket och samtidigt förstå det väsentliga. Och oavsett om det används för att klaga på en text som är för lång, eller för att ge mig en smidig sammanfattning, så har TL;DR blivit en självklar del av hur jag kommunicerar och konsumerar innehåll online.