Jag har länge varit intresserad av olika former av säkerhet, men under de senaste åren har mitt fokus allt mer förflyttats till IT-säkerhet och angränsande områden. Efter att ha deltagit på flera konferenser och utbildningar har jag insett att det här är ett ämne som är både komplext och fascinerande. Det är också tydligt att IT-säkerhet inte är ett enmansjobb – det är en hel bransch fylld av olika yrkesroller med sina egna specialiseringar. Det jag snabbt insåg när jag började sätta mig in i IT-säkerhet var att området är så mycket större än jag först trodde. Från tekniskt djupgående roller som penetrationstestare till strategiska roller som CISO och juridiskt inriktade roller som DPO – det finns en enorm bredd. För mig är det inspirerande att se att det finns en yrkesväg för nästan varje intresse och bakgrund, och att IT-säkerhet är ett område där många kompetenser behöver samverka.
OT-säkerhet
När jag började fördjupa mig i IT-säkerhet insåg jag ganska snabbt att området är enormt brett och spänner över allt från traditionell nätverkssäkerhet till frågor om regelverk och molninfrastruktur. Ett område som jag däremot har väldigt begränsat med erfarenhet och kunskaper om är OT-säkerhet, eller Operational Technology Security. Trots min begränsade bakgrund inom just den här inriktningen tycker jag att det är ett oerhört spännande område – inte minst eftersom mycket av det rör samhällskritiska system och vår förmåga att upprätthålla ett fungerande samhälle i en allt mer osäker omvärld.
OT-säkerhet handlar i grunden om att skydda drifttekniska system. Det kan exempelvis handla om styrsystem inom energi, vattenförsörjning, transport, industriell tillverkning och sjukvård. Till skillnad från renodlade IT-system, där fokus ofta ligger på information och data, handlar OT om processer och maskiner – alltså själva infrastrukturen som får samhällen och industrier att fungera. När jag tänker på skillnaden blir det tydligt att hoten inte enbart handlar om informationsläckor eller intrång i digitala system. Här kan en attack i värsta fall leda till fysiska konsekvenser, som strömavbrott, produktionsstopp eller påverkan på sjukvårdens livsuppehållande utrustning.
Det är just den här kopplingen mellan digitala hot och verkliga konsekvenser som gör OT-säkerhet så intressant för mig. I en tid där världen präglas av ökad geopolitisk osäkerhet och där cyberattacker blivit en del av konfliktytorna mellan stater, blir det allt tydligare att OT-säkerhet är en fråga om nationell säkerhet. Att någon manipulerar ett styrsystem i ett elnät eller stänger ner delar av en vattenförsörjning är inte längre ett hypotetiskt scenario, utan något vi vet har skett runt om i världen.
Samtidigt skiljer sig OT-säkerhet en del från klassisk IT-säkerhet. Jag har förstått att många OT-system är äldre, ibland flera decennier gamla, och ofta inte byggda för att vara uppkopplade mot internet. När de nu i allt högre grad integreras med moderna IT-system, skapas en sårbarhet som inte alltid är enkel att hantera. Säkerhetsuppdateringar är inte alltid möjliga att installera eftersom systemen måste vara igång dygnet runt, och avbrott kan få enorma konsekvenser. Det ställer särskilda krav på både teknik och arbetssätt.
För min egen del ser jag att jag skulle behöva bygga mer kunskap för att på riktigt förstå området. Jag lockas av tanken att fördjupa mig, just för att det berör så grundläggande samhällsfunktioner och för att det känns angeläget. När jag tänker på framtiden är det tydligt att behovet av kompetens inom OT-säkerhet bara kommer att växa, i takt med att digitaliseringen av industrin fortsätter och hotbilden blir allt mer komplex.
Även om jag i dagsläget mest betraktar OT-säkerhet från sidan så har det blivit ett område jag följer med stort intresse. Jag vill förstå mer om hur man kan kombinera traditionella säkerhetsmetoder med de speciella förutsättningar som gäller för drifttekniska system. Framför allt handlar det om att bidra till en ökad motståndskraft i samhället – något som känns både viktigt och meningsfullt.