Bruksleden

Bruksleden i Västmanland är en av mina absoluta favoritleder när det kommer till vandring. Jag har haft förmånen att vandra på de flesta av dess etapper och varje tur har bjudit på nya intryck, utmaningar och naturupplevelser. Leden slingrar sig genom hela Västmanland, från Västerås i söder till Malingsbo i norr, och passerar genom allt från djupa skogar till öppna myrmarker, kulturmiljöer och glittrande sjöar.

Det jag gillar mest med Bruksleden är variationen. Ena dagen kan jag vandra genom mossig trollskog där det känns som att tiden stått stilla, nästa dag går jag på grusvägar förbi gamla bruksorter som berättar om länets industrihistoria. Leden är tydligt markerad med orange färg och det finns både enklare rastplatser, vindskydd och vissa servicepunkter längs vägen, vilket gör det möjligt att planera både dagsturer och längre övernattningar.

Jag har vandrat Bruksleden året runt – i stekande sommarvärme, under regntunga höstdagar, i gnistrande vinterkyla och på tidig vår när naturen precis vaknar till liv. Övernattningarna har skett både i tält och i de många vindskydd som finns längs leden. Några nätter har varit helt magiska – som att somna till ljudet av en stilla bäck under stjärnklar himmel – medan andra har varit mer kämpiga, till exempel när vinden ven genom vindskyddet i minusgrader eller när regnet öste ner och allt kändes fuktigt.

Men just den där variationen är en stor del av upplevelsen. Det är något särskilt med att utmana sig själv, att bära sin packning och vara ute i naturen oavsett väder. Bruksleden har gett mig både lugn och äventyr. Ibland har jag vandrat ensam för att koppla bort vardagen och hitta stillhet, andra gånger har jag gått tillsammans med vänner, delat skratt vid elden och diskussioner under långa sträckor.

Bruksleden är verkligen en skatt för oss som bor i Västmanland. Den visar upp det bästa vår natur har att erbjuda och erbjuder äventyr på hemmaplan – året runt. Jag ser fram emot att fortsätta upptäcka nya vinklar av leden, kanske vandra hela sträckan i ett svep någon gång, och framför allt – fortsätta samla minnen längs dess stigar.